bestridande, vanligt benämning på när en part i rättegångsmål motsätter sig motpartens yrkande och begär att det ska ogillas.

bestri´da verb bestred äv. bestridde, bestridit äv. bestritt, bestriden äv. bestridd, bestridna äv. bestridda, pres. bestrider ORDLED: be-strid-er SUBST.: bestridande

apostel, i Nya Testamentet en man som ansågs vara Jesu sändebud och auktoriserad av denne.

rättegång, process, det förfarande då ett mål framläggs inför och behandlas av domstol.

perception, varseblivning, den grundläggande funktion genom vilken levande varelser håller sig informerade om relevanta aspekter av sin omgivning och sin egen relation till dessa.

vara, filosofisk term med två skilda huvudbetydelser: 1) egenskapen att vara; 2) det som har egenskapen att vara.

Bismarck, Otto von, född 1 april 1815, död 30 juli 1898, preussisk och tysk statsman, grundare av Tyska riket 1871.

tes, påstående som försvaras eller bestrids.

svaromål, svarandens talan i ett tvistemål.

negotiabilitet, den möjlighet som föreligger för en person som i god tro har förvärvat t.ex. ett löpande skuldebrev att erhålla en bättre rätt än överlåtaren gentemot utfärdaren av skuldebrevet, gäldenären, på grund av att att denne inte längre kan bestrida betalningsskyldighet på vissa grunder.