blåsa, se urinblåsa.

blåsa, uttryck inom damspel.

2blå`sa subst. ~n blåsor ORDLED: blås-an

1blå`sa verb blåste blåst, pres. blåser ORDLED: blås-er SUBST.: blåsande, blåsning (till 2 och 3), blåst (till 1)

rosh hashana, det judiska nyåret. 

Coffeys blåsa, destillationsapparat för framställning av skotsk whisky som uppfanns av irländaren Aeneas Coffey 1830.

överaktiv blåsa, instabil blåsa, en störning i urinblåsans funktion som innebär att muskelvävnaden i blåsväggen har onormalt stor tendens till sammandragningar, vilket medför täta trängningar att urinera fastän blåsan inte är fylld.

Bricker-blåsa, en kanal som konstrueras kirurgiskt genom att urinledarna kopplas till en isolerad bit tunntarm, vilken sedan leds ut genom huden.

blåsatoni, nedsatt kraft i blåsmuskulaturen, vilket uppkommer efter övertänjning av urinblåsan eller skador på nerverna till blåsan och leder till svårigheter att tömma densamma.

blåsarkvintett, ensemble oftast bestående av tvärflöjt, klarinett, oboe, valthorn och fagott.