bomm`a verb ~de ~t ORDLED: bomm-ar SUBST.: bommande, bomning (till 1 och 3)

bomma u´t verb bommade bommat ORDLED: bomm-ar SUBST.: utbommande, utbomning

bom, gymnastikredskap, ursprungligen ett häv- och balansredskap.

kaliber, inre diameter av ett rör, särskilt beträffande vapens eldrör.

oxer, hinder i hästhoppning som består av två vågräta bommar upplagda efter varandra, ibland med mur eller häck emellan.

erbium, metalliskt grundämne hörande till lantaniderna i periodiska systemets grupp 3 (III A), sällsynta jordartsmetaller; kemiskt tecken Er.

splines, längsgående bommar (räfflor) på en axel, som passar i motsvarande spår i ett nav.

brädsegling, eller vindsurfing, är en idrott där man seglar stående på en surfingbräda.

rigg, den samlade benämningen på allt rundhult (master, rår, bommar, gafflar, bogspröt etc.) samt allt stående och löpande gods (barduner, vant, stag, skot, brassar, fall etc.) i ett fartyg.

lamell, inom maskintekniken term för olika tunna och plana satsvis använda komponenter, som relativt sin omgivning är lättrörliga i en riktning och som löper på bommar, i styrspår e.d., såsom i vissa typer av kopplingar, bromsar och tryckluftsmotorer.