brottning, kampsport mellan två personer.

brottning [bråt`-] subst. ~en ~ar ORDLED: brott-ning-en

brottningsmatch [bråt`-] subst. ~en ~er ORDLED: brott-nings--match-en

idrott är organiserade kroppsövningar för motion eller tävling.

sumo, japansk traditionell brottning där motståndaren ska antingen knuffas ur ringen, dohyo, eller fällas så att någon annan kroppsdel än fötterna rör vid golvet.

judisk filosofi, benämning på studier av vissa icke fackvetenskapligt bundna, mer allmänna och grundläggande frågeställningar med anknytning till judisk tradition.

Olympia var platsen för de olympiska spelen i antikens Grekland.

pankration, antik grekisk kampsport, en kombination av boxning och brottning, där även sparkar var tillåtna – förbjudet var endast att bitas och ”gräva” (ut ögonen); det gällde att göra motståndaren kampoduglig och få honom att ge upp.

Svenska Dagbladets guldmedalj, även kallad Bragdguldet eller Svenska Dagbladets bragdmedalj, den främsta utmärkelsen i svensk idrott, utdelad sedan 1925 för årets främsta idrottsbragd.

antik femkamp, grekiska pentathlon, en tävlingsform som härstammar från det antika Greklands idrottsliv och där omfattade diskus- och spjutkastning, längdhopp, löpning och brottning.