chocka [ʃåk`a] verb ~de ~t ORDLED: chock-ar SUBST.: chockande

osmotisk chock, plötslig höjning av den osmotiska potentialen (sänkning av det osmotiska trycket) i det medium i vilket celler (t.ex. röda blodkroppar) eller cellorganeller (t.ex. kloroplaster) är uppslammade.

chock, inom medicinen detsamma som cirkulationssvikt.

chock, häftig stöt, inom fysiken detsamma som chockvåg.

chock, häftig stöt, anfall med blanka vapen, särskilt kavallerianfall med syfte att rida ned motståndaren genom tät gruppering och hög fart.

chock, inom psykologin tillstånd omedelbart efter ett psykiskt trauma (t.ex. en allvarlig olyckshändelse) med inslag av förvirring, apati och överkänslighet.

Palme, Olof, född 30 januari 1927, död 28 februari 1986, politiker (socialdemokrat), statsminister 1969–76 och från 1982, statsråd dessförinnan 1963–69; jämför släktartikel Palme.

skunkar, Mephitinae, underfamilj mårddjur med 7–9 arter i Nya världen.

anafylaktisk reaktion, snabb överkänslighetsreaktion av generell typ som kan drabba personer som lider av allergi.

Dylan, Bob, född Robert Zimmerman 24 maj 1941, amerikansk musiker, en av rockmusikens viktigaste låtskrivare och mest karismatiska sångare, Nobelpristagare i litteratur 2016.