chocka [ʃåk`a] verb ~de ~t ORDLED: chock-ar SUBST.: chockande

chock, inom medicinen detsamma som cirkulationssvikt.

chock, inom psykologin tillstånd omedelbart efter ett psykiskt trauma (t.ex. en allvarlig olyckshändelse) med inslag av förvirring, apati och överkänslighet.

osmotisk chock, plötslig höjning av den osmotiska potentialen (sänkning av det osmotiska trycket) i det medium i vilket celler (t.ex. röda blodkroppar) eller cellorganeller (t.ex. kloroplaster) är uppslammade.

Palme, Olof, född 30 januari 1927, död 28 februari 1986, politiker (socialdemokrat), statsminister 1969–76 och från 1982, statsråd dessförinnan 1963–69; jämför släktartikel Palme.

Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, svensk kung från 1660, son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora.

allergi, egentligen ’förändrad reaktivitet’, symtom eller sjukdom som beror på en viss form av överkänslighet, nämligen sådan som beror på att immunsystemet reagerar onormalt mot ett visst (eller flera) främmande ämne ( allergen).

septisk chock, chocktillstånd hos patient med sepsis.

skunkar, Mephitinae, underfamilj mårddjur med 7–9 arter i Nya världen.

interleukiner, samlingsterm för en grupp proteiner som produceras vid immunisering eller infektion och som har till huvudfunktion att påverka immunsystemet i oftast förstärkande riktning.