deporte´ra verb ~de ~t ORDLED: de-port-er-ar SUBST.: deporterande, deportering; deportation

Gulag, egentligen ryska Glavnoje upravlenije ispravitelno-trudovych lagerej, ’Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger’, beteckning för den administrativa ledningen för ett utbrett system av fång- och arbetsläger i Sovjetunionen.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Ungernrevolten, folkresningen mot kommunistdiktaturen i Ungern oktober–november 1956.

folkmordet på armenierna, massmord på den armeniska befolkningen i Osmanska riket, förövat av en inre krets inom det styrande ungturkiska partiet Kommittén för enhet och framsteg och dess medhjälpare 1915–17.

tyska, västgermanskt språk, modersmål för cirka 92 miljoner människor (2022), till största delen bosatta i ett sammanhängande område i Mellaneuropa som inte helt sammanfaller med de nuvarande politiska gränserna för staterna Tyskland, Österrike och Schweiz.

entartete Kunst, beteckning använd av nazisterna i 1930-talets Tyskland för att misstänkliggöra vissa moderna konstriktningar, särskilt expressionistisk och abstrakt konst.

Trotskij (före 1902 Bronstein), Lev, född 26 oktober (7 november enligt nya stilen) 1879, död 21 augusti (nya stilen) 1940, rysk (sovjetisk) politiker och marxistisk teoretiker av judisk härkomst.

Wannseekonferensen, möte i Wannsee, 17 km sydväst om Berlin, vilket hölls 20 januari 1942 mellan 15 ledande nazister kring raspolitiken under ordförandeskap av Gestapochefen Reinhard Heydrich.

babyloniska fångenskapen, benämning på deporterade judars vistelse i Babylonien under 500-talet f.Kr.