deporte´ra verb ~de ~t ORDLED: de-port-er-ar SUBST.: deporterande, deportering; deportation

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Gulag, egentligen ryska Glavnoje upravlenije ispravitelno-trudovych lagerej, ’Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger’, beteckning för den administrativa ledningen för ett utbrett system av fång- och arbetsläger i Sovjetunionen.

Ungernrevolten, folkresningen mot kommunistdiktaturen i Ungern oktober–november 1956.

folkmordet på armenierna, massmord på den armeniska befolkningen i Osmanska riket, förövat av en inre krets inom det styrande ungturkiska partiet Kommittén för enhet och framsteg och dess medhjälpare 1915–17.

tyska, västgermanskt språk, modersmål för cirka 92 miljoner människor (2022), till största delen bosatta i ett sammanhängande område i Mellaneuropa som inte helt sammanfaller med de nuvarande politiska gränserna för staterna Tyskland, Österrike och Schweiz.

KGB, den sovjetiska säkerhetstjänsten.

Wannseekonferensen, möte i Wannsee, 17 km sydväst om Berlin, vilket hölls 20 januari 1942 mellan 15 ledande nazister kring raspolitiken under ordförandeskap av Gestapochefen Reinhard Heydrich.

babyloniska fångenskapen, benämning på deporterade judars vistelse i Babylonien under 500-talet f.Kr.

entartete Kunst, beteckning använd av nazisterna i 1930-talets Tyskland för att misstänkliggöra vissa moderna konstriktningar, särskilt expressionistisk och abstrakt konst.