di`sig adj. ~t ORDLED: dis-ig

diser, kvinnliga gudaväsen i fornnordisk mytologi, ursprungligen möjligen fruktbarhetsgudinnor, som blivit föremål för både offentlig och privat kult vid disablot.

Disa, kvinnonamn av nordiskt ursprung, en kortform av sammansatta kvinnonamn på - dis; det kan även vara en form av Desideria.

dis-, latinskt prefix med betydelsen ’isär’, ’i delar’ och ’o-’, t.ex. i latin distraho ’dra isär’ och i svenska distrahera.

dis, mytologiskt väsen, se diser.

Disa, litterär gestalt.

dis, samling av i luften svävande droppar eller partiklar, vilka sprider ljuset.

DIS, förkortning för Draft International Standard, ett slutgiltigt förslag till internationell standard som ännu inte hunnit godtas som standard enligt ISO eller IEC.

arktiskt dis, dis som beror av den koncentration av luftföroreningar, främst sulfat och sot, som förekommer i luften över Arktis under senvintern.

Dis Pater, romersk gud, med gemålen Proserpina härskare över underjorden och dödsriket.