dominant, term inom ärftlighetsläran som används om det arvsanlag inom ett anlagspar som i högre grad än det andra (recessiva) anlaget bestämmer en viss egenskap; begreppet infördes av Mendel 1865.

dominant, skalans femte tonsteg, som ofta har en framträdande roll i västerländsk melodibildning.

dominant, treklangen på detta tonsteg, se funktionsharmonik.

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

1dominan´t adj., neutr. ~ ORDLED: dom-in-ant

2dominan´t subst. ~en ~er ORDLED: dom-in-ant-en

inre dominant, folkloristisk term, detsamma som intern dominant (se fantasiassociation).

intern dominant, inre dominant, folkloristisk term: det ena ledet i fantasiassociation.

yttre dominant, folkloristisk term, se fantasiassociation.

extern dominant, term inom folktroforskningen, se fantasiassociation.