-
expediera
expedie´ra verb ~de ~t ORDLED: ex-pedi-er-ar SUBST.: expedierande, expediering; expeditionSvensk ordbok -
departement
departement, del av Regeringskansliet med uppgift att bereda och expediera ärenden som avgörs av regeringen.
-
bulla
bulla, en av påven utfärdad ämbetsskrivelse av stor vikt, ofta ett privilegium, uppkallad efter den blybulla varmed den beseglades. -
lagstiftning
lagstiftning, det förfarande genom vilket en ny lag tillkommer eller en gammal lag ändras eller upphävs.
-
Kanslikollegium
Kanslikollegium, centralt svenskt ämbetsverk som uppkom 1626 genom att det kungliga kansliet organiserades som ett kollegium med rikskanslern som chef, biträdd av ett par riksråd som kansliråd (s.k. rikskansliråd). -
kansler
kansler, ämbetsmannatitel, som i Sverige ingår i titlarna för justitiekanslern, universitetskanslern samt kanslern och vice kanslern vid Kungl. Maj:ts orden.
-
Kunglig Majestäts kansli
Kunglig Majestäts kansli, till och med 1974 sammanfattande benämning på Statsrådsberedningen, departementen, Justitiekanslern och Riksåklagaren; även den 1972 indragna Nedre justitierevisionen räknades dit.
-
minnesanteckning
minnesanteckning, enligt tryckfrihetsförordningen promemoria och annan uppteckning eller upptagning hos en myndighet som har kommit till endast för ärendes föredragning eller beredning. -
kansli
kansli, ursprungligen benämning på ett rum där skrivelser mottogs och utfärdades, senare beteckning på det tjänstemannakollektiv som handhade dessa uppgifter. -
ombudsråd
ombudsråd, benämning 1714–19 på cheferna för de fem statsexpeditionerna vid Kungl.