ef`tersträva verb ~de ~t ORDLED: efter--sträv-ar SUBST.: eftersträvande

utilitarism, nyttomoral, moralisk doktrin som innebär att man alltid skall handla så att konsekvenserna av vad man gör blir så goda som möjligt i den meningen att det sammanlagda välbefinnandet hos alla kännande varelser blir så stort som möjligt.

språksociologi, även, med en oftast synonym benämning, sociolingvistik, vetenskapsgren som utforskar förhållandet mellan språk och samhälle och språkanvändning som socialt beteende.

surrealism, internationell konstriktning som av rörelsens ledare och teoretiker, poeten André Breton, i det första surrealistiska manifestet 1924 definierades som ”ren psykisk automatism” och ”tankens diktamen i frånvaro av all förnuftskontroll, utan allt vad estetik och moral heter”.

ekosofi, filosofisk skola som vuxit fram under inspiration av det tilltagande engagemanget för miljöfrågor.

Napoleon I (franska Napoléon I^er), ursprungligen Napoleone Buonaparte, senare Napoléon Bonaparte, född 15 augusti 1769, död 5 maj 1821, fransmännens kejsare 1804–14 och 1815; jämför släktartikel Bonaparte.

folkhemmet, politisk term som vann spridning sedan den använts av den socialdemokratiske ledaren Per Albin Hansson i en riksdagsdebatt i januari 1928 för att beskriva det av socialdemokratin eftersträvade samhället.

Afghanistankriget 1978–1992, ett folkligt uppror och därefter ett gerillakrig mot den kommunistiska regim som tog makten i Afghanistan 1978.

Europarådet, europeisk mellanstatlig samarbetsorganisation, bildad 5 maj 1949 för att ”åstadkomma en närmare förening mellan medlemmarna, för att trygga och realisera deras gemensamma ideal och principer och att främja deras ekonomiska och sociala utveckling” (rådsstadgan, artikel 1).

monetarism, riktning inom ekonomisk teori som understryker penningmängdens betydelse för prisnivån.