folkmål, numera – liksom bygdemål och allmogemål – föråldrad och därför i vetenskaplig framställning mera sällan nyttjad term för dialekt på landsbygden.

folkmål [fål`k-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: folk--mål-et

norska, nationalspråk i Norge och modersmål för de flesta norska medborgare (4,6 miljoner, 2022).

dialekt, språkvariant som talas av invånarna inom ett avgränsat geografiskt område, t.ex. ett landskap eller en socken.

Folkmålskommissionen, egentligen Kommissionen för undersökning av svenska folkmål och svensk folkkultur i Finland , bildades 1927 som en fri sammanslutning av företrädare för institutioner och föreningar för folkkulturforskning.

Folkmålsstudier, finlandssvensk tidskrift för dialektforskning, grundad av T.E. Karsten, utgiven i Helsingfors av Föreningen för nordisk filologi sedan 1933.

Dante Alighieri, född i maj 1265, död 13 eller 14 september 1321, florentinsk författare, Italiens nationalskald.

Wigforss, Ernst, född 24 januari 1881, död 2 januari 1977, politiker (socialdemokrat) och språkman, statsråd 1924–26, 1932–49 (utom juni–september 1936), riksdagsman 1919–53 (andra kammaren 1929–47); bror till Frits Wigforss.

Österbottens svenska dialekter, de finlandssvenska dialekter som talas i socknarna i Österbottens kustland från trakten av Gamlakarleby (Karleby) i norr ned till landskapsgränsen i söder (Sideby).

galiciska, portugisiska och galiciska galego, spanska gallego, ibero-romanskt språk som behärskas av drygt 2 miljoner talare i den autonoma regionen Galicien i Spanien.