forskare är en person som i sitt yrke ägnar sig åt vetenskap, se forskning.

forskarl, en huvudsakligen nordsvensk benämning på näcken.

forska [fårs`ka] verb ~de ~t ORDLED: forsk-ar SUBST.: forskande, forskning

källkritik, vetenskaplig metod som utvecklats inom historievetenskaperna, men som används mer allmänt, exempelvis av forskare inom humaniora och samhällsvetenskap, liksom inom journalistiken.

forskarassistent, en med forskningsskyldighet förenad lärartjänst vid högskolan, avsedd för yngre forskare.

forskarutbildning sker vid högskolor med fasta forskningsresurser.

nationalism, tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

kvalitativ metod, inom samhällsvetenskaperna ett samlingsbegrepp för olika arbetssätt som förenas av att forskaren själv befinner sig i den sociala verklighet som analyseras, att datainsamling och analys sker samtidigt och i växelverkan, samt att forskaren söker fånga såväl människors handlingar som dessa handlingars innebörder.