forskarutbildning sker vid högskolor med fasta forskningsresurser.

forskare är en person som i sitt yrke ägnar sig åt vetenskap, se forskning.

forskarassistent, en med forskningsskyldighet förenad lärartjänst vid högskolan, avsedd för yngre forskare.

forskarl, en huvudsakligen nordsvensk benämning på näcken.

forska [fårs`ka] verb ~de ~t ORDLED: forsk-ar SUBST.: forskande, forskning

källkritik, vetenskaplig metod som utvecklats inom historievetenskaperna, men som används mer allmänt, exempelvis av forskare inom humaniora och samhällsvetenskap, liksom inom journalistiken.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

nationalism, tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende.

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

globalisering, förändringsprocess varigenom stater och samhällen över hela jorden knyts samman i ömsesidiga beroendeförhållanden.