-
framhäva
fram`häva verb framhävde framhävt, pres. framhäver ORDLED: fram--häv-er SUBST.: framhävande, framhävningSvensk ordbok -
gatukonst
gatukonst, materiella och immateriella osanktionerade uttryck i det offentliga rummet, ofta av utpräglad konstnärlig eller kreativ karaktär.
-
existentialism
existentialism, en modern livstolkning som uppstått i gränslandet mellan filosofi, diktning och religion. -
ahimsa
ahimsa, ahiṃsā, den moraliska och rituella regeln att inte döda eller utöva våld mot andra levande varelser. -
Krishna
Krishna, hinduisk gudom.
-
Zeus
Zeus, den antika grekiska religionens högste gud, son till titanerna Kronos och Rhea.
-
påve
påve, högste ledare för romersk-katolska kyrkan; ursprungligen en hederstitel för höga kyrkliga ledare – ännu i dag bär patriarken av Alexandria titeln påve. -
katolsk
katolsk, term använd om den kristna kyrkan för att framhäva dess allomfattande karaktär. -
induktion
induktion, inom logik, matematik, vetenskapsteori m.fl. områden slutledning i vilken man sluter sig till ett generellt samband från ett antal enskilda fall. -
utvecklingspsykologi
utvecklingspsykologi, gren av psykologin som studerar människans psykiska utveckling.