förankring, anordning varmed en byggnadsdel fästs vid en annan eller varmed en byggnadsdel eller maskin fästs i grunden.

förank´ring subst. ~en ~ar ORDLED: för-ankr-ing-en

romer, samlande benämning på folkgrupper med historiska kopplingar till språkgruppen romani chib och som identifierar sig med det romska kulturarvet.

postkolonialism, heterogent forskningsfält som utifrån studier av litteratur, konst, historia, samhällsvetenskap och humaniora problematiserar den västerländska kunskapstraditionen och dess förankring i globala relationer av dominans och underordning.

korståg, benämning på de kyrkligt auktoriserade krig som under medeltiden fördes mot folk som uppfattades som den västliga katolska kyrkans fiender.

anarkism, en politisk riktning vars anhängare, anarkister, eftersträvar ett samhälle där individen utsätts för så lite tvång som möjligt.

pop, främst samlingsbenämning på olika musikstilar, även använd om vissa företeelser inom bildkonst (se popkonst) och mode (se popmode).

Ekeblad, Eva, född De la Gardie, 1724–86, grevinna; jämför släktartikel Ekeblad.

Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, svensk kung från 1660, son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora.

epik, berättande litteratur, en av de litterära grundformerna mellan den subjektiva lyriken, som talar ur människans inre, och dramatiken, där ordet tvärtom – i teaterns form – objektiveras via aktörerna.