förhå´rdnad subst. ~en ~er ORDLED: för-hård-nad-en

termiter, Isoptera, ordning insekter som har världsvid utbredning och omfattar ca 2 300 arter, de flesta i tropiska–subtropiska områden, endast två arter i Sydeuropa.

syfilis, lues, infektionssjukdom som i allmänhet smittar genom samlag.

skleros, konsistensökning och förhårdnad av en vävnad, i regel beroende på ökad bildning av bindvävsfibrer (kollagen) som förtätas och binds till varandra.

orientböld, kutan leishmaniasis, infektionssjukdom hos människa orsakad av arter i protozosläktet Leishmania.

muskelbristning kallas det när en muskel brister och går sönder.

kallus, callus, hos växter cellmassa huvudsakligen bestående av odifferentierade parenkymceller som uppstår då celldelningen kraftigt stimuleras genom skada (sårkallus), genom angrepp av bakterien Agrobacterium tumefaciens eller genom artificiell hormonbehandling.

induration, förhårdnad, konsistensökning hos en vävnad eller ett organ.

kallus, callus, valkformig bildning hos ryggradslösa djur, se callus.

tuberös skleros, tuberös skleros-komplexet, TSC, tidigare även kallad epiloja, autosomalt dominant ärftlig sjukdom som i mycket varierande omfattning medför tumörer och tumörliknande förändringar (hamartom) i flera vävnader och organ.