förhå´rdnad subst. ~en ~er ORDLED: för-hård-nad-en

syfilis, lues, infektionssjukdom som i allmänhet smittar genom samlag.

termiter, Isoptera, ordning insekter som har världsvid utbredning och omfattar ca 2 300 arter, de flesta i tropiska–subtropiska områden, endast två arter i Sydeuropa.

orientböld, kutan leishmaniasis, infektionssjukdom hos människa orsakad av arter i protozosläktet Leishmania.

skleros, konsistensökning och förhårdnad av en vävnad, i regel beroende på ökad bildning av bindvävsfibrer (kollagen) som förtätas och binds till varandra.

muskelbristning kallas det när en muskel brister och går sönder.

induration, förhårdnad, konsistensökning hos en vävnad eller ett organ.

kallus, callus, valkformig bildning hos ryggradslösa djur, se callus.

tuberös skleros, tuberös skleros-komplexet, TSC, tidigare även kallad epiloja, autosomalt dominant ärftlig sjukdom som i mycket varierande omfattning medför tumörer och tumörliknande förändringar (hamartom) i flera vävnader och organ.

sclérose en plaques, detsamma som multipel skleros.