förrätt´a verb ~de ~t ORDLED: för-rätt-ar SUBST.: förrättande, förrättning

ortodoxa kyrkor, kyrkor särskilt i Östeuropa med ursprung i östra medelhavsområdet under de första århundradena e.Kr.

förrätt´are subst. ~n äv. förrättarn, plur. ~, best. plur. förrättarna ORDLED: för-rätt-ar-en

Vadstena kloster, Birgittinordens första och förnämsta kloster.

biskop, i många kyrkosamfund innehavare av det högsta kyrkliga ämbetet.

bön, den religiösa människans omedelbara form för gudsumgänge eller förbindelse med den eller de högre makter som styr hennes liv och bestämmer hennes öde.

konfirmation, kyrklig välsignelsehandling med anknytning till dopet, i vissa kyrkor en handling som bekräftar dopet.

kardinal, medlem av kardinalkollegiet, den valkorporation som förrättar påveval och som ursprungligen bestod av a) biskoparna i Roms omgivningar ( kardinalbiskopar), b) kyrkoherdarna i Rom ( kardinalpräster – fiktiva kyrkoherdar tilldelade var sin kyrka), c) Roms sju diakoner ( kardinaldiakoner).

romersk religion, den romerska statens erkända, statsstödda, offentliga gudar, prästerskap, kulter, riter och festkalender.

diakon, en tjänst eller ett ämbete i den kristna kyrkan.