förutsättningsläran, inom juridiken principer som i vissa fall kan möjliggöra en upplösning av bundenheten till en rättshandling eller ett avtal som ingåtts på felaktiga premisser (latin error in motivis).

fö`rutsättning subst. ~en ~ar ORDLED: för-ut--sätt-ning-en

tundra, det skoglösa området mellan barrskogsområdet (tajgan) och området med hav eller glaciärer särskilt i norra Europa och Asien och arktiska Kanada.

konstansfenomen, överensstämmelse mellan varseblivning och en konstant företeelse i omvärlden (distal stimulus), detta utan att man tar hänsyn till den föränderlighet som kännetecknar motsvarande företeelse i det mönster som finns tillgängligt vid sinnesorganet (proximal stimulus).

globalisering, förändringsprocess varigenom stater och samhällen över hela jorden knyts samman i ömsesidiga beroendeförhållanden.

bristande förutsättningar, inom avtalsrätten förhållande som föreligger när någon vid ingående av avtal utgår från vissa förutsättningar som senare inte infrias.

språk, det huvudsakliga medlet för mänsklig kommunikation.

infrastruktur, ett system av anläggningar och driften av dessa, som utgör grund för försörjningen och förutsättningen för att produktionen skall fungera: bl.a. vägar och järnvägar, flygplatser och hamnar, kraftverk, eldistribution och andra anordningar för energiförsörjningen, vatten- och avloppssystem, teleförbindelser och utbildningsväsen.

Lagerlöf, Selma, född 20 november 1858, död 16 mars 1940, författare, Nobelpristagare 1909, första kvinnliga ledamot av Svenska Akademien från 1914; jämför släktartikel Lagerlöf.

rasism, i strikt (europeisk) bemärkelse en ideologi som grundas på kombinationen av följande fem förutsättningar: