hora, ålderdomligt ord för en kvinna som bedriver hor eller otukt, dels en äktenskapsbryterska, dels en ogift kvinna som har könsumgänge med en man, gift eller ogift, dels också en prostituerad kvinna.

Horatius ( Quintus Horatius Flaccus), född i december 65 f.Kr., död 27 november 8 f.Kr., det antika Roms främste lyriske skald.

Nelson, Horatio, från 1801 Viscount Nelson (Lord Nelson), född 29 september 1758, död 21 oktober 1805, brittisk sjömilitär, viceamiral 1801.

Engdahl, Horace, född 1948, litteraturkritiker, medarbetare i Dagens Nyheter sedan 1982, medredaktör för tidskriften Kris 1977–88, ledamot av Svenska Akademien sedan 1997, dess ständige sekreterare 1999–2009.

Kitchener, Horatio Herbert, från 1914 Earl Kitchener of Khartoum and of Broome (Lord Kitchener), 1850–1916, brittisk militär, fältmarskalk 1909.

hora, rumänsk ålderdomlig folkdans, som utförs i sluten ring av både män och kvinnor i långsamt gungande tempo.

Walpole, Horace, från 1791 Earl of Orford (Lord Orford), 1717–97, brittisk författare, son till Robert Walpole.

Alger, Horatio, 1832–99, amerikansk författare.

McCoy, Horace, 1897–1955, amerikansk författare.

1ho`ra subst. ~n horor ORDLED: hor-an