inducera, åstadkomma, framkalla, föranleda.

inducerad spänning, elektrisk spänning som uppkommer i en spole när denna omsluter ett i tiden varierande magnetiskt flöde.

inducerad psykos, psykos som framkallats genonom påverkan från andra människor.

inducerad polarisation, IP , fenomen som består i att spänningen som en elektrisk ström orsakar mellan två punkter i marken inte försvinner omedelbart då strömmen avbryts, utan avklingar mer eller mindre långsamt.

induce´ra verb ~de ~t ORDLED: in-duc-er-ar SUBST.: inducerande, inducering; induktion

inducerad miljö, samlingsterm inom miljötålighetstekniken för miljöfaktorer vilka till skillnad från naturliga miljöfaktorer skapas under olika faser i en produkts livscykel, t.ex. stötar och vibrationer vid transport och hantering samt egenuppvärmning vid drift.

mutation är en förändring av arvsanlagen, alltså generna.

kloning, process som resulterar i uppkomsten av en klon.

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

Einstein, Albert, född 14 mars 1879, död 18 april 1955, tysk-schweizisk-amerikansk fysiker, förgrundsgestalt inom 1900-talets fysik.