inducera, åstadkomma, framkalla, föranleda.

inducerad spänning, elektrisk spänning som uppkommer i en spole när denna omsluter ett i tiden varierande magnetiskt flöde.

inducerad polarisation, IP , fenomen som består i att spänningen som en elektrisk ström orsakar mellan två punkter i marken inte försvinner omedelbart då strömmen avbryts, utan avklingar mer eller mindre långsamt.

inducerad psykos, psykos som framkallats genonom påverkan från andra människor.

induce´ra verb ~de ~t ORDLED: in-duc-er-ar SUBST.: inducerande, inducering; induktion

inducerad miljö, samlingsterm inom miljötålighetstekniken för miljöfaktorer vilka till skillnad från naturliga miljöfaktorer skapas under olika faser i en produkts livscykel, t.ex. stötar och vibrationer vid transport och hantering samt egenuppvärmning vid drift.

mutation är en förändring av arvsanlagen, alltså generna.

kloning, process som resulterar i uppkomsten av en klon.

induktion, term inom fysiken.

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.