-
insufficiens, medicinsk term för nedsatt funktion i ett organ, t.ex.
hjärtinsufficiens, nedsatt hjärtfunktion, detsamma som hjärtinkompensation.
-
insufficiens, otillräcklighet; dvs. att en persons skulder överstiger hans tillgångar, vilket innebär en tillfällig oförmåga att betala sina skulder.
-
insufficiensfraktur,
stressfraktur , benbrott som uppstår på grund av upprepad överbelastning (”marschfraktur”).
-
insufficien´s subst. ~en ~er
ORDLED: in-suf-fici-ens-en
Svensk ordbok
-
vertebrobasilar insufficiens, nedsatt blodcirkulation inom främst hjärnstammen och lillhjärnan, vilket kan leda till dubbelseende, sluddrigt tal, balanssvårigheter, svaghet i armar och ben samt känselstörningar.
-
hypofysinsufficiens, (av
hypofys och
insufficiens),
hypopituitarism, bristfällig insöndring av hypofyshormoner, ett tillstånd som i varierande grad kan drabba de olika framlobshormonerna: adrenokortikotropt hormon (ACTH), thyreoideastimulerande hormon (TSH), follikelstimulerande hormon (FSH), luteiniserande hormon (LH), tillväxthormon och prolaktin.
-
pluriglandulär, gällande flera körtlar, t.ex.
pluriglandulär insufficiens, otillräcklig eller bristfällig funktion hos ett flertal inresekretoriska körtlar.
-
venklaffar, mycket tunna strukturer av bindväv i de flesta vener (undantaget framför allt hålvenerna, portådern och skallens vener) som fungerar som ventiler och bidrar till att blodflödet enkelriktas mot hjärtat.
-
mitralisinsufficiens (av nylat.
mitralis, av
mitra, och
insufficiens), sjuklig förändring av hjärtats mitralisklaff så att den inte håller tätt.
-
hjärtsjukdomar, sjukliga förändringar i hjärtats blodkärl, muskulatur och/eller klaffar.