insufficiens, medicinsk term för nedsatt funktion i ett organ, t.ex. hjärtinsufficiens, nedsatt hjärtfunktion, detsamma som hjärtinkompensation.

insufficiens, otillräcklighet; dvs. att en persons skulder överstiger hans tillgångar, vilket innebär en tillfällig oförmåga att betala sina skulder.

insufficiensfraktur, stressfraktur , benbrott som uppstår på grund av upprepad överbelastning (”marschfraktur”).

insufficien´s subst. ~en ~er ORDLED: in-suf-fici-ens-en

vertebrobasilar insufficiens, nedsatt blodcirkulation inom främst hjärnstammen och lillhjärnan, vilket kan leda till dubbelseende, sluddrigt tal, balanssvårigheter, svaghet i armar och ben samt känselstörningar.

hypofysinsufficiens, (av hypofys och insufficiens), hypopituitarism, bristfällig insöndring av hypofyshormoner, ett tillstånd som i varierande grad kan drabba de olika framlobshormonerna: adrenokortikotropt hormon (ACTH), thyreoideastimulerande hormon (TSH), follikelstimulerande hormon (FSH), luteiniserande hormon (LH), tillväxthormon och prolaktin.

pluriglandulär, gällande flera körtlar, t.ex. pluriglandulär insufficiens, otillräcklig eller bristfällig funktion hos ett flertal inresekretoriska körtlar.

venklaffar, mycket tunna strukturer av bindväv i de flesta vener (undantaget framför allt hålvenerna, portådern och skallens vener) som fungerar som ventiler och bidrar till att blodflödet enkelriktas mot hjärtat.

mitralisinsufficiens (av nylat. mitralis, av mitra, och insufficiens), sjuklig förändring av hjärtats mitralisklaff så att den inte håller tätt.

hjärtsjukdomar, sjukliga förändringar i hjärtats blodkärl, muskulatur och/eller klaffar.