-
jollra är att göra ljud så som små barn gör innan de har lärt sig att säga riktiga ord.
-
jollra [jål`-]
verb ~de ~t
ORDLED: jollr-ar
SUBST.: jollrande; joller
Svensk ordbok
-
sånglärka,
Alauda
arvensis, art i fågelfamiljen lärkor.
-
monolog, ensamtal, en persons samtal med och för sig själv utan (inom skådespelet) närvarande åhörare, ett inslag i alla diktformer men särskilt betydelsefullt (och omstritt) inom dramatiken.
-
affektintoning, känslomässigt samspel mellan människor, speciellt små barn och deras föräldrar, där barnet lär sig skilja mellan sina egna och andras känslor, mellan sig själv och andra.
-
joller är ljud som barn gör innan de har lärt sig att säga sina första riktiga ord.
-
djurspråk. Olika djurarter kommunicerar i olika stor utsträckning med djur av den egna arten, eller av andra arter.
-
joller [jål´-]
subst. jollret
ORDLED: jollr-et
Svensk ordbok
-
pjollra [pjål`-]
verb ~de ~t
ORDLED: pjollr-ar
SUBST.: pjollrande; pjoller
Svensk ordbok
-
jolta [jål`-]
verb ~de ~t
ORDLED: jolt-ar
SUBST.: joltande; jolt
Svensk ordbok