jollra är att göra ljud så som små barn gör innan de har lärt sig att säga riktiga ord.

jollra [jål`-] verb ~de ~t ORDLED: jollr-ar SUBST.: jollrande; joller

monolog, ensamtal, en persons samtal med och för sig själv utan (inom skådespelet) närvarande åhörare, ett inslag i alla diktformer men särskilt betydelsefullt (och omstritt) inom dramatiken.

sånglärka, Alauda arvensis, art i fågelfamiljen lärkor.

affektintoning, känslomässigt samspel mellan människor, speciellt små barn och deras föräldrar, där barnet lär sig skilja mellan sina egna och andras känslor, mellan sig själv och andra.

joller är ljud som barn gör innan de har lärt sig att säga sina första riktiga ord.

djurspråk. Olika djurarter kommunicerar i olika stor utsträckning med djur av den egna arten, eller av andra arter.

joller [jål´-] subst. jollret ORDLED: jollr-et

pjollra [pjål`-] verb ~de ~t ORDLED: pjollr-ar SUBST.: pjollrande; pjoller

jolta [jål`-] verb ~de ~t ORDLED: jolt-ar SUBST.: joltande; jolt