-
kontext
kontext, det språkliga sammanhang som ett ord eller ett yttrande ingår i; i pragmatiskt inriktad lingvistik även om den icke-språkliga situation där en språkhandling sker. -
kontext
kontext, inom diplomatiken benämning på den mellersta av de tre större grupper med mer eller mindre fasta formler som det medeltida diplomet enligt antik förebild skulle vara uppbyggt av. -
kontext
kontext, inom folkdiktsforskningen de avsnitt av en folkloristisk uppteckning, bandinspelning eller (video)film som utgör ett komplement till själva sagan, sägnen, visan etc. -
kontextualisera
kontextualisera, att placera (t.ex. ett ord eller en idé) i ett speciellt sammanhang, en kontext. -
kontextfri
kontextfri, om regler i generativ grammatik, se kontextkänslig. -
kontext
kontex´t subst. ~en ~er ORDLED: kon-text-enSvensk ordbok -
kontextkänslig
kontextkänslig sägs en omskrivningsregel i en generativ grammatik vara om den bara är tillämpbar i en viss omgivning (A⇒B/C D betyder ’A omskrivs som B mellan C och D’). -
fundamentalism
fundamentalism, i vidare mening: politiska åsiktsriktningar och rörelser som hävdar att en religion eller ideologi, oberoende av folkviljan, ska tillämpas som samhällsordning.
-
radikalisering
radikalisering, processen då en individ blir mer radikal avseende ideologisk eller religiös uppfattning.
-
privatreligiositet
privatreligiositet, vanlig benämning på individers andliga sökande utanför traditionella trosläror, oberoende av religiösa institutioner.