kontext, det språkliga sammanhang som ett ord eller ett yttrande ingår i; i pragmatiskt inriktad lingvistik även om den icke-språkliga situation där en språkhandling sker.

kontextualisera, att placera (t.ex. ett ord eller en idé) i ett speciellt sammanhang, en kontext.

kontext, inom diplomatiken benämning på den mellersta av de tre större grupper med mer eller mindre fasta formler som det medeltida diplomet enligt antik förebild skulle vara uppbyggt av.

kontext, inom folkdiktsforskningen de avsnitt av en folkloristisk uppteckning, bandinspelning eller (video)film som utgör ett komplement till själva sagan, sägnen, visan etc.

kontextfri, om regler i generativ grammatik, se kontextkänslig.

kontex´t subst. ~en ~er ORDLED: kon-text-en

kontextkänslig sägs en omskrivningsregel i en generativ grammatik vara om den bara är tillämpbar i en viss omgivning (A⇒B/C D betyder ’A omskrivs som B mellan C och D’).

fundamentalism, i vidare mening: politiska åsiktsriktningar och rörelser som hävdar att en religion eller ideologi, oberoende av folkviljan, ska tillämpas som samhällsordning.

privatreligiositet, vanlig benämning på individers andliga sökande utanför traditionella trosläror, oberoende av religiösa institutioner.

radikalisering, processen då en individ blir mer radikal avseende ideologisk eller religiös uppfattning.