koda, språkvetenskaplig term: den del av en stavelse som följer efter kärnan (det vokaliska elementet).

koda för, engelska encode, term inom genetiken som uttrycker att en följd av nukleotider i en viss gen, enligt den genetiska kodens (se gen) regler, bestämmer sammansättningen av ett visst protein, dvs. följden av aminosyror.

genetiska koden, den informationsstruktur som finns i genernas sekvenser av DNA-kvävebaser (i form av nukleotider) och som via kvävebassekvenser i RNA styr ordningsföljderna av aminosyror när proteiner syntetiseras.

kodagu , koḍagu, ett av Indiens sydliga dravidiska språk, tämligen närstående till tamil.

Škoda®, tjeckiska bilar tillverkade av Škoda automobilova a.s. i Mladá Boleslav nordöst om Prag.

koda [kå`-] verb ~de ~t ORDLED: kod-ar SUBST.: kodande, kodning

proteiner, tidigare kallade äggviteämnen, makromolekyler uppbyggda av aminosyror sammanbundna till kedjor.

Kodak ^®, varumärke för bl.a. kameror och fotografisk film från amerikanska koncernen Eastman Kodak Company.

Kodachrome ^®, den första diapositiva (reversala) färgfilmen uppbyggd på tre skikt (gult, magenta och cyan).

Kodacolor ^®, negativ färgfilm utvecklad av Kodak på 1940-talet.