koda, språkvetenskaplig term: den del av en stavelse som följer efter kärnan (det vokaliska elementet).

genetiska koden, den informationsstruktur som finns i genernas sekvenser av DNA-kvävebaser (i form av nukleotider) och som via kvävebassekvenser i RNA styr ordningsföljderna av aminosyror när proteiner syntetiseras.

kodagu , koḍagu, ett av Indiens sydliga dravidiska språk, tämligen närstående till tamil.

koda [kå`-] verb ~de ~t ORDLED: kod-ar SUBST.: kodande, kodning

koda för, engelska encode, term inom genetiken som uttrycker att en följd av nukleotider i en viss gen, enligt den genetiska kodens (se gen) regler, bestämmer sammansättningen av ett visst protein, dvs. följden av aminosyror.

proteiner, tidigare kallade äggviteämnen, makromolekyler uppbyggda av aminosyror sammanbundna till kedjor.

translation, inom cellbiologin den process där aminosyror kopplas samman till ett protein.

Kodak ^®, varumärke för bl.a. kameror och fotografisk film från amerikanska koncernen Eastman Kodak Company.

Kodachrome ^®, den första diapositiva (reversala) färgfilmen uppbyggd på tre skikt (gult, magenta och cyan).

Kodacolor ^®, negativ färgfilm utvecklad av Kodak på 1940-talet.