konstitution, en stats författning.

konstitutionell monarki, statsform där en kung (drottning etc.) är statschef med strikt begränsade befogenheter enligt författningen (konstitutionen).

konstitution, term i gränsområdet mellan fysiologi och psykologi och med skiftande innebörd.

konstitution, fackterm inom den fenomenologiska filosofin, se konstitutionsteori.

konstitutionsutskottet, KU, sedan 1809 riksdagens ständiga utskott för kontroll av regeringen och beredning av grundlagsfrågor.

konstitution, inom kemin den ordning i vilken atomerna i en molekyl är bundna till varandra.

konstitutionell, grundlagsenlig; i överensstämmelse med konstitutionen.

konstitutionalism (av konstitution), statsskick i vilket gränserna mellan de olika statsorganens (statschef, regering, parlament etc.) befogenheter har dragits upp genom bestämda regler eller konstitutionell praxis.

konstitution [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kon-stit-ut-ion-en

konstitutionsformel, kemisk formel som anger vilka atomer som är bundna till varandra.