konstitution, en stats författning.

konstitution, term i gränsområdet mellan fysiologi och psykologi och med skiftande innebörd.

konstitutionell monarki, statsform där en kung (drottning etc.) är statschef med strikt begränsade befogenheter enligt författningen (konstitutionen).

konstitution, fackterm inom den fenomenologiska filosofin, se konstitutionsteori.

konstitution, inom kemin den ordning i vilken atomerna i en molekyl är bundna till varandra.

konstitutionsutskottet, KU, sedan 1809 riksdagens ständiga utskott för kontroll av regeringen och beredning av grundlagsfrågor.

konstitutionell, grundlagsenlig; i överensstämmelse med konstitutionen.

konstitutionalism (av konstitution), statsskick i vilket gränserna mellan de olika statsorganens (statschef, regering, parlament etc.) befogenheter har dragits upp genom bestämda regler eller konstitutionell praxis.

konstitution [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: kon-stit-ut-ion-en

Montesquieu, Charles-Louis de Secondat, baron de La Brède et de Montesquieu, född 18 januari 1689, död 10 februari 1755, fransk författare och politisk filosof, slottsherre och hög domare i Bordeaux.