konstitution, en stats författning.

konstitution, term i gränsområdet mellan fysiologi och psykologi och med skiftande innebörd.

konstitutionsutskottet, KU, sedan 1809 riksdagens ständiga utskott för kontroll av regeringen och beredning av grundlagsfrågor.

konstitutionell monarki, statsform där en kung (drottning etc.) är statschef med strikt begränsade befogenheter enligt författningen (konstitutionen).

konstitution, fackterm inom den fenomenologiska filosofin, se konstitutionsteori.

konstitution, inom kemin den ordning i vilken atomerna i en molekyl är bundna till varandra.

konstitutionalism (av konstitution), statsskick i vilket gränserna mellan de olika statsorganens (statschef, regering, parlament etc.) befogenheter har dragits upp genom bestämda regler eller konstitutionell praxis.

Konstitutionella kyrkan, franska Église constitutionelle, kortvarig kyrkobildning under franska revolutionen.

konstitutionsteori, teori inom fenomenologisk filosofi enligt vilken den beskaffenhet som vi i uppfattandet tillskriver det av oss uppmärksammade objektet (det intentionala objektet) bestäms av uppfattandeaktens egenskaper, närmare bestämt av dess intentionala skikt eller aspekter.

konstitutionell, grundlagsenlig; i överensstämmelse med konstitutionen.