kunskap, fakta, förståelse och färdigheter, tillägnade genom studier eller erfarenhet.

kunskapsteori, epistemologi, en huvudgren av filosofin som studerar grundläggande frågor om framför allt kunskapens natur, objekt och källor, t.ex.: Vad är kunskap? Vad kan vi ha kunskap om, en objektiv yttervärld eller bara våra egna upplevelser? Vad vilar vår kunskap ytterst på, sinnena eller förnuftet?

kunskapssociologi, studiet av det mänskliga tänkandets samhälleliga villkor.

tyst kunskap, engelska tacit knowledge, uttryck, ursprungligen använt av Michael Polanyi, för att beteckna sinnesintryck, uppfattningar, sociala regler och värderingar som tas för givna i mänskligt handlande.

kunskapsbedömning, pedagogisk bedömning, insamling av information om en individs kunskapsutveckling och tolkning av denna.

kunskapsprov används främst i skolan för att i någon mening söka mäta omfattningen och/eller arten av de kunskaper som en elev tillägnat sig.

kunskapens träd, enligt Första Moseboken 2 ett träd i Edens trädgård, som gav kunskap om gott och ont, och som Adam och Eva inte fick äta av.

kunskapssystem, kunskapsbaserat system, datorprogram som med hjälp av en i systemet lagrad strukturerad kunskapsbas ger stöd för beslutsfattande och problemlösning inom ett avgränsat problemområde.

Kunskapspriset, pris instiftat av NE Nationalencyklopedin AB och utdelat årligen 2002–2011 till framstående kunskapsspridare.

kun`skap subst. ~en ~er ORDLED: kun-skap-en