material, i den vanligaste betydelsen materia med fast form som kan användas för tillverkning av byggnader, maskiner, fordon, apparater, konstverk m.m.

materialism, filosofisk åskådning enligt vilken materien är det enda verkliga.

amorfa material, material som har en icke kristallin atomär uppbyggnad.

hygroskopiskt material, material som upptar och avger vattenånga beroende på den omgivande luftens fuktighet på sådant sätt att jämvikt eftersträvas.

elastoplastiskt material. En kropp av ett elastoplastiskt material är elastisk upp till en viss nivå.

idealplastiskt material, material i vilket, efter initiering, en plastisk deformation antas fortskrida under konstant effektivspänning samtidigt som elastiska effekter försummas.

materialteknik, vetenskapen om material och deras praktiska användning, dvs. forskning och tillämpning av kunskap rörande sammansättning, struktur och framställning av material och deras koppling till egenskaper och användning.

materialvetenskap, materiallära, del av materialtekniken som innefattar grundläggande principer om materialens uppbyggnad.

materialistisk historieuppfattning, detsamma som historiematerialism.

elastiskt material, material i en kropp som belastad och därefter fullständigt avlastad återtar sin ursprungliga form.