material, i den vanligaste betydelsen materia med fast form som kan användas för tillverkning av byggnader, maskiner, fordon, apparater, konstverk m.m.

amorfa material, material som har en icke kristallin atomär uppbyggnad.

materialism, filosofisk åskådning enligt vilken materien är det enda verkliga.

elastiskt material, material i en kropp som belastad och därefter fullständigt avlastad återtar sin ursprungliga form.

materialteknik, vetenskapen om material och deras praktiska användning, dvs. forskning och tillämpning av kunskap rörande sammansättning, struktur och framställning av material och deras koppling till egenskaper och användning.

granulära material, material bestående av korn eller partiklar.

elastoplastiskt material. En kropp av ett elastoplastiskt material är elastisk upp till en viss nivå.

tidsberoende material, främst fasta till flytande material av viskoelastisk typ.

hårdmagnetiskt material, material med tillräckligt motstånd mot avmagnetisering för att kunna utnyttjas till permanentmagneter.

magnetiska material, se magnetism.