omen, pluralis omina, förebud, varsel, traditionella yttringar av tron på övernaturliga teckensamband, t.ex. tron att regn på bröllopsdagen bådar rikedom (och/eller tårar), till skillnad från de magiska föreställningarnas orsakssamband (se magi).

oment, bukhinnenät, veckbildning av bukhinnan.

omen [o´- äv. å´-] subst. ~et äv. ominet, ~ äv. omina ORDLED: omen-et

skräckfilm, film som försöker skrämma eller chockera sin publik genom att konfrontera den med något okänt, övernaturligt eller tabubelagt.

folktro, den gängse benämningen på de föreställningar om övernaturliga (supranormala) väsen och ting, tolkningar av skeenden och praktiska åtgärder som avviker från vad officiell religion förkunnar eller etablerad vetenskap gör gällande.

omina , pluralform av omen.

näsa, nasus, utskjutande nos hos människa och många andra primater, bestående av ytternäsan (nasus externus) och näshålan (cavitas nasi).

divination, mantik, spådomskonst, konsten att avslöja dold kunskap med hjälp av medel som saknar empirisk anknytning till den kunskap som söks.

sjöjungfru, övernaturligt väsen som sedan medeltiden framför allt hört hemma i sjömansfolkloren och i övrig svensk folktro motsvaras av sjörået.

orakel, dels en plats där människor frågar gudar om deras vilja och om framtiden, dels själva orakelsvaren.