omen, pluralis omina, förebud, varsel, traditionella yttringar av tron på övernaturliga teckensamband, t.ex. tron att regn på bröllopsdagen bådar rikedom (och/eller tårar), till skillnad från de magiska föreställningarnas orsakssamband (se magi).

oment, bukhinnenät, veckbildning av bukhinnan.

omen [o´- äv. å´-] subst. ~et äv. ominet, ~ äv. omina ORDLED: omen-et

tyda, traditionell term för ”händelseomen” eller ”spontant omen” (se omen), dvs. icke arrangerade spådomsformer av typ ”råkar man spilla salt på bordet betyder det olycka”.

folktro, den gängse benämningen på de föreställningar om övernaturliga (supranormala) väsen och ting, tolkningar av skeenden och praktiska åtgärder som avviker från vad officiell religion förkunnar eller etablerad vetenskap gör gällande.

näsa, nasus, utskjutande nos hos människa och många andra primater, bestående av ytternäsan (nasus externus) och näshålan (cavitas nasi).

omina , pluralform av omen.

skräckfilm, film som försöker skrämma eller chockera sin publik genom att konfrontera den med något okänt, övernaturligt eller tabubelagt.

möte, dvs. det slumpvisa mötet med en annan människa, ett djur eller ett föremål som i traditionen tillagts magisk eller ominös innebörd, har spelat en stor roll i de flesta kulturers övertro, varvid man främst brukat skilja mellan goda och onda möten.

fyrväppling, fyrklöver, lyckoklöver, blad hos vissa klöverarter, särskilt vitklöver, som i stället för tre småblad består av fyra.