ornamente´ra verb ~de ~t ORDLED: orna-ment-er-ar SUBST.: ornamenterande, ornamentering

graffiti kan utgöras av text, bild eller bådadera, ristat, skrivet eller målat, oftast olovligen på offentliga platser eller annans egendom för att dekorera eller för att uttrycka åsikter och känslor.

jägar- och samlarsamhällen, den gängse benämningen på samhällen där huvuddelen av försörjningen kommer från jakt, fiske och insamling av vilda växter och småkryp.

gondol, långsmal, flatbottnad båt med högt uppdragna, ofta ornamenterade stävar, avsedd för transport på kanalerna i Venedig, numera mest som utflyktsbåt för turister.

kolonnordning, formsystem i klassisk eller klassiserande arkitektur, med utgångspunkt i kolonnernas och entablementets typer och proportioner.

kolofon, slutskrift med uppgift om tryckort, tryckår, boktryckare o.d. i en äldre bok, särskilt en inkunabel.

Farinelli, egentligen Carlo Broschi, 1705–82, italiensk kastratsångare (sopran).

ammoniter, ammonoidéer, Am­mon­oidea, utdöd överordning bläckfiskar som levde från äldre devon till yngsta krita (för ca 400–65 miljoner år sedan).

zigenarmusik, ungersk kafé- och restaurangmusik.

luta, knäppinstrument med kort eller lång hals, med eller utan fastknutna, tvärgående greppband och med en oval eller päronformad korpus av sköldpaddsskal (antiken) eller hopsatt av basade träspånor.