-
oro
oro, svängningsregulatorn i ett bärbart mekaniskt ur. -
oro
oro, benämning på julkrona. -
oro-
oro- (av grekiska oros ’berg’), förled använd för att beteckna ’berg(s)-’, t.ex. i orogenes. -
orografiska effekter
orografiska effekter, inom meteorologin väderföreteelser som beror på jordytans form. -
orogenes
orogenes, detsamma som bergskedjebildning. -
Orosius
Orosius ( Paulus Orosius), död efter 418 e.Kr., presbyter i Hispania, varifrån han 414 flydde undan vandalerna till Nordafrika. -
oromo
oromo, orominja, tidigare galla, kushitiskt språk tillhörande den östkushitiska gruppen.
-
oroker
oroker, uilta, urfolk som talar ett sydtungusiskt språk och bor på nordöstra Sachalin, Ryssland.
-
oro
2o`ro subst. ~n, ~r el. ~ar ORDLED: o--ronSvensk ordbok -
oro
1o`ro subst. ~n ORDLED: o--ronSvensk ordbok