1. oro

    oro, benämning på julkrona.

  2. oro

    oro, svängningsregulatorn i ett bärbart mekaniskt ur.

  3. oro-

    oro- (av grekiska oros ’berg’), förled använd för att beteckna ’berg(s)-’, t.ex. i orogenes.

  4. orografiska effekter

    orografiska effekter, inom meteorologin väderföreteelser som beror på jordytans form.

  5. oromo

    oromo, orominja, tidigare galla, kushitiskt språk tillhörande den östkushitiska gruppen.

  6. oroker

    oroker, uilta, urfolk som talar ett sydtungusiskt språk och bor på nordöstra Sachalin, Ryssland.

  7. orogenes

    orogenes, detsamma som bergskedjebildning.

  8. Orosius

    Orosius ( Paulus Orosius), död efter 418 e.Kr., presbyter i Hispania, varifrån han 414 flydde undan vandalerna till Nordafrika.

  9. oromo

    oromo, ett av Etiopiens största folk, som talar det kushitiska språket oromo.

  10. oro

    2o`ro subst. ~n, ~r el. ~ar ORDLED: o--ron
    Svensk ordbok