-
påkalla
på`kalla verb ~de ~t ORDLED: på--kall-ar SUBST.: påkallandeSvensk ordbok -
rättsstat
rättsstat, begrepp som utbildades i den tyska rättsvetenskapen under 1800-talets senare hälft och som fått stor betydelse som västerländskt samhälleligt ideal. -
åtal
åtal, talan i brottmål om ansvar för brott. -
hieroglyfer
hieroglyfer, benämning på den fornegyptiska bildskriften, ibland använd även om andra bildskrifter. -
inkvisition
inkvisition, inkvisitionen, en speciellt upprättad kyrklig domstol, som alltsedan 1200-talets början med ensamrätt hade uppdraget att tillrättaföra alla dem som otvetydigt handlade och trodde i strid med kyrkans lära.
-
rekvisit
rekvisit, nödvändig förutsättning för att ett visst förhållande eller en viss konsekvens ska inträda. -
barnspråk
barnspråk, benämning på människans språk under dess tillblivelse i spädbarnsåldern och senare utveckling under småbarnstiden och skolåldern fram till puberteten. -
tilltalsord
tilltalsord, ord som man använder som benämning på den man talar med. -
kastrering
kastrering, avlägsnande av testiklar eller äggstockar för att hindra bildningen av könshormoner (testosteron hos mannen och östrogener hos kvinnan) från dessa. -
Martensklausulen
Martensklausulen, stadgande i 1907 års Haagkonvention om landkrigets lagar (den fjärde Haagkonventionen).