-
retina, anatomisk term för ögats näthinna.
-
retinal, orangefärgat fast ämne, aldehydderivat av vitamin A, som erhålls vid oxidation av vitamin A.
-
retina [-ti`- äv. re´-]
subst. ~n
ORDLED: ret-in-an
Svensk ordbok
-
retinakulum,
retinakel, anatomisk benämning på bindvävssträng som håller strukturer på plats, t.ex.
retinaculum extensorum och
flexorum, bindvävssträng som håller senorna till handledens och fotvristens sträck- och böjmuskler på plats.
-
näthinna,
retina , den tunna genomskinliga hinna som kläder ut insidan av ögat från strålkroppen till synnerven.
-
-
-
fotokemi, studiet av kemiska reaktioner som kan framkallas i ett system genom absorption av ljusstrålning; ibland inkluderas även kemiska reaktioner initierade på annat sätt men vilka leder till utsändande av ljus (se
kemiluminescens).
-
retinopati, medicinsk term för sjukdom i ögats näthinna, t.ex. diabetesretinopati (jämför
diabetes).
-
åderhinneinflammation,
koroidit, inflammation i ögats åderhinna (koroidea).