sanktion, inom juridiken sammanfattande benämning, oftast i pluralformen sanktioner, på straff, ersättningsskyldighet m.fl. påföljder av rättsstridigt handlande.

ekonomiska sanktioner, handelsembargon, bojkotter, en stats eller internationell organisations avbrytande av ekonomiska förbindelser med annan stat för att uppnå politiska mål eller upprätthålla regler.

sanktion [-ʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: sankt-ion-en

pragmatisk sanktion, ursprungligen romersk-rättslig term som använts i fransk, spansk och tysk–österrikisk statsrätt för en förordning av grundlagskaraktär utfärdad av en suverän.

sanktionsavgift, alternativ till böter eller viten som används för att hindra eller i varje fall skapa motiv mot icke önskat beteende, t.ex. felparkering eller miljöskadligt handlande.

apartheid, det samhällssystem och regelverk som fram till 1990-talets början behärskade Sydafrika.

FN eller Förenta Nationerna är en internationell organisation för fred och säkerhet i världen och för samarbete mellan länder.

brottspåföljd, påföljd för brott, påföljd, den följdverkan domstolen beslutar att ett visst brott ska få för den som begått den brottliga gärningen, såsom straff eller annan påföljd.

sanktionera [-ʃone´ra] verb ~de ~t ORDLED: sankt-ion-er-ar SUBST.: sanktionerande, sanktionering; sanktion

institution, inom samhällsvetenskapen benämning på de normer och regler som strukturerar mänskligt handlande till bestående eller återkommande beteendemönster.