Ibn Sina, persiskspråkig filosof och läkare, se Avicenna.

Sinai, i annan tradition Horeb, benämning på ett bergmassiv på Sinaihalvön där enligt Gamla Testamentet Gud uppenbarade sig för Mose i den brinnande busken (Andra Moseboken 3:1–4:17) och där Mose tog emot lagen (dekalogen) av Gud.

Sinaihalvön, triangulär halvö i Egypten; ca 60 000 km ².

Sinaloa, delstat i Mexiko.

si`na verb ~de ~t ORDLED: sin-ar SUBST.: sinande

Sinatra, Francis Albert (Frank), född 12 december 1915, död 14 maj 1998, amerikansk sångare och skådespelare.

kristendom, den religion som utgår från Jesus av Nasaret, av sina anhängare ansedd som den utlovade Messias/Kristus; av denna titel har kristendomen fått sitt namn.

fotosyntes är när växter och alger bildar glukos (en typ av socker) av koldioxid och vatten.

upplysningen, intellektuell strömning under 1700-talets senare hälft med centrum i Frankrike.

buddhism, en ursprungligen indisk religion som har buddhan Shakyamuni (Siddhartha Gautama, ofta kallad Buddha) som en av sina grundare och som förebild; det centrala i dess lära är att man genom att överge världen kan nå fram till befrielse från lidandet (dvs. lidandet i återfödelsernas kretslopp).