slu`tpunkt subst. ~en ~er ORDLED: slut--punkt-en

medeltiden, benämning på den epok som ligger mellan den romerska antiken och den tidigmoderna eller ”nyare” tiden.

efterkrigstiden, allmän betydelse benämning på en period som infaller efter ett krigstillstånd. I västerländsk mening avses vanligen perioden från andra världskrigets slut 1945 fram till våra dagar.

balett, teatertyp som omfattar dans, musik, scenografi och ljus.

kubism, modernistisk konstriktning vars första skede inföll åren 1907–14, kubismens s.k. heroiska epok, med Paris som centrum och Braque och Picasso som pionjärer.

idealism, en mångtydig filosofisk term som först användes av Leibniz (1702).

deism, dels beteckning för en viss form av gudstro (att Gud uppfattas som avlägsen från världen och inte ingriper i det historiska skeendet, jämför Gud), dels en bestämd teologisk och religionsfilosofisk riktning som hade sin höjdpunkt under 1700-talet i Storbritannien.

vektor, inom matematik och fysik riktad storhet.

nyår är när ett nytt år börjar.

västromerska riket, sentida benämning på romerska rikets västra hälft efter delningen mellan Theodosius I:s söner Honorius (i väster) och Arcadius år 395.