-
smack`a verb ~de ~t
ORDLED: smack-ar
SUBST.: smackande, smackning; 2smack
Svensk ordbok
-
smack, lokal benämning, bl.a. i Sydsverige, på sprisegel.
-
smack, äldre benämning på ett litet, brett och flatbottnat fiskefartyg, rundgattat och med en eller två master riggade med spri- eller gaffelsegel; senare även mindre fiskefartyg i allmänhet med två master och rigg av skiftande typ.
-
2smack subst. ~et
ORDLED: smack-et
Svensk ordbok
-
1smack subst. ~en ~ar
ORDLED: smack-en
Svensk ordbok
-
bruksmäcka,
mursmäcka,
smäcka, kallades en kvinna som arbetade vid ett bygge med att bära bruk åt murarna.
-
Henderson,
Fletcher, ”
Smack”, 1897–1952, amerikansk jazzmusiker (pianist, arrangör och orkesterledare).
-
2slaf`sa verb ~de ~t
ORDLED: slafs-ar
SUBST.: slafsande; 2slafs (till 1)
Svensk ordbok
-
nö`tskrika subst. ~n nötskrikor
ORDLED: nöt--skrik-an
Svensk ordbok
-
klat`scha verb ~de ~t
ORDLED: klatsch-ar
SUBST.: klatschande, klatschning; klatsch
Svensk ordbok