smack`a verb ~de ~t ORDLED: smack-ar SUBST.: smackande, smackning; 2smack

smack, lokal benämning, bl.a. i Sydsverige, på sprisegel.

smack, äldre benämning på ett litet, brett och flatbottnat fiskefartyg, rundgattat och med en eller två master riggade med spri- eller gaffelsegel; senare även mindre fiskefartyg i allmänhet med två master och rigg av skiftande typ.

2smack subst. ~et ORDLED: smack-et

1smack subst. ~en ~ar ORDLED: smack-en

Henderson, Fletcher, ” Smack”, 1897–1952, amerikansk jazzmusiker (pianist, arrangör och orkesterledare).

bruksmäcka, mursmäcka, smäcka, kallades en kvinna som arbetade vid ett bygge med att bära bruk åt murarna.

2slaf`sa verb ~de ~t ORDLED: slafs-ar SUBST.: slafsande; 2slafs (till 1)

nö`tskrika subst. ~n nötskrikor ORDLED: nöt--skrik-an

klat`scha verb ~de ~t ORDLED: klatsch-ar SUBST.: klatschande, klatschning; klatsch