smä`dare subst. ~n äv. smädarn, plur. ~, best. plur. smädarna ORDLED: smäd-ar-en

hädelse, kränkning av Guds eller gudarnas majestät genom smädelser eller hån.

blasfemi, skymf av något heligt eller värdefullt, hädelse.

stympning, lemlästning, borttagande av kroppsdelar eller lemmar.

förolämpning, ärekränkningsbrott som begås av den som smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning (verbalinjurier) eller annat skymfligt beteende (formalinjurier och realinjurier) riktade mot den berörde.

Brage, i tävlan med Oden skaldekonstens gud i nordisk mytologi.

invektiv, skällsord, skymford, smädelse, kraftuttryck som riktas mot en eller flera personer, t.ex. skitstövel, idiot och knöl.

Palm, August, ”Mäster Palm”, född 5 februari 1849, död 14 mars 1922, socialdemokratisk pionjär och agitator.

Anakreon (grekiska Anakreōn), senare hälften av 500-talet f.Kr., grekisk poet av jonisk börd.

nid, i norrön litteratur benämning på några speciella former av smädelse och ärekränkning, som var belagda med höga straff.