stadsbyggnad, tidigare stadsbyggnads­konst, kunskapen att ordna och gestalta helheten av byggnader, gator och andra stadsrum i tätbebyggelse.

urbanisering, ökande stadsboende, en process som definitionsmässigt varierar mellan länder och världsdelar (jämför stad).

stad, ett geografiskt område som kännetecknas av en viss typ av rättslig status (juridisk definition) eller en viss typ av markanvändning (funktionell definition).

rutnätsplan, stadsplanetyp med gator som löper genom hela stadsområdet och skär varandra i mer eller mindre rät vinkel så att det bildas ett nät av flera parallella gator i båda riktningarna.

stadsplanering, ursprungligen fastläggande av gränslinjer mellan byggnadskvarter och gator m.m. i en stad för att långsiktigt ordna bebyggelsen och undvika konflikter.

BBPR, arkitektkontor i Milano, bildat 1932 av de italienska arkitekterna Gian Luigi Banfi ( 1910–45), Lodovico Barbiano di Belgiojoso ( 1909–2004), Enrico Peressutti ( 1908–76) och Ernesto Nathan Rogers ( 1909–69).

Sitte, Camillo, 1843–1903, österrikisk arkitekt och stadsplanerare.

bebyggelsemönster, former enligt vilka byggnader ordnas i förhållande till varandra och till rummen omkring eller mellan dem.

Almqvist, Osvald, 1884–1950, arkitekt.

Åhrén, Uno, 1897–1977, arkitekt, stadsplanechef i Göteborg 1932–43, chef för Svenska Riksbyggen 1943–45, professor i stadsbyggnad vid Tekniska högskolan i Stockholm 1947–63.